Köpkraftsparitet


Köpkraftsparitet eller Purchasing Power Parity, PPP, kan användas för att få en bild om en valuta är över- eller undervärderat.

Köpkraftsparitet anger vad man kan köpa i varje land för en viss summa i värje lands valuta, vilket ger ett tal som eliminerar skillnaderna i prisnivån mellan länderna. Med andra ord, ett sätt att värdera en valuta.

Man kan rätt enkelt räkna ut ett fiktiv valutakurs baserad på köpkraftsparitet genom att göra följande beräkning. Låt oss ta SEK och US Dollar som exempel. En valutakorg sammanställs med motsvarande varor i båda länder, Sverige och USA. Därefter noteras priset för respektive varukorg i lokal valuta.

Pris av korgen i SEK /  Pris av korgen i US Dollar

Sedan kan man jämföra med den aktuella växelkursen på marknaden för att få en bild om valutan är över- eller undervärderad.

Det är viktigt dock att man använder en valutakorg som består av liknade varor och tjänster för att räkna ut köpkraftsparitet. Det kan dock vara lättare sagt än gjort att få en likvärdig varukorg, då konsumenterna mellan länderna kan ha olika preferenser. Som exempel kanske amerikanare kör mer bil och dricker mer coca cola, medan svenskarna reser mer utomlands.

Hur som helst, logiken bakom köpkraftsparitet är baserad på ’the law of one price’ där två lika varor ska ha samma pris i alla länder. Man får dock ta hänsyn till transportkostnader, moms och i vissa fall tullkostnader.

Om inte priset är den samma leder det till arbitragemöjligheter, dvs möjligheten finns att köpa produkterna i det land där dem är billigast för att sälja dem vidare i det land där dem är dyrast och tjäna bra pengar på det.

Kortsiktigt förekommer sådana möjligheter, men i det långa loppet brukar dessa skillnader elimineras antlingen genom ändringar i valutans växelkurs eller genom att prisskilnaderna planas ut.

Köpkraftsparitet har ett samband med växelkursen i det långa loppet men det är inget en daytrader av valuta normalt tittar på.

Köpkraftsparitets används egentligen som ett mått för att jämföra levnadsstandarden mellan olika länder. Om man till exempel bara använder BNP:n, GDP per capita, som anges i US Dollar fångar man inte riktigt upp den levnadsstandard som råder i varje land eftersom levnadskostnaden, prisnivån, varierar mellan länderna.

Om vi tar ett exempel mellan Norge som har den 3:e högsta BNP per capita i världen med drygt 102 000 US Dollar och USA som är nummer 17 i listan med dryga 47 000 US Dollar. Båda siffror ar hämtade från IMF:s forväntningar för 2008.

Med siffrorna ovan skulle man rätt enkelt kunna säga att levnadsstandarden är 2 gånger högre i Norge än i USA. Men genom att titta pa PPP per capita får man en annan bild. Genom att eliminera prisskilnaderna behåller Norge sin tredje plats med dryga 55 000 US Dollar och USA hamnar på en sjätte plats med 47 000 US Dollar, USA:s PPP och BNP siffra är den samma eftersom man använder USA som bas.

Här ser man att variationerna blir mindre och man får en lite bättre bild om ländernas levnadsnivån. Detta ger också en klar bild att t. ex Norges prisnivå är mycket högre ån USA:s. Sedan skulle man väldigt försiktigt kunna säga att  Norge har haft högre inflation ån USA. Det är dock väldigt viktigt att påpeka att det är uttalanden om inflation bör inte göras mellan länder med helt olika ekonomiska förutsättningar, t. ex USA och Burma.